Lyrikens liv: ur Förordet

Liksom all annan konst är lyrik ett arbete med form. Ibland är formen given av de yttre eller fasta ramarna, andra gånger skapar dikten sin egen form. Dikten förhåller sig alltid till en tradition, ofta till flera, men inte alltid för att uppfylla dem. Varje dikt är olik alla andra och en god läsare är en som genom kunskap och känslighet försöker respektera det Peter Szondi kallar diktens ”monarkiska drag”, dess karaktär av att vara en unik händelse.

      Att vara lyhörd för diktens särart innebär också att vara uppmärksam på det sammanhang dikten kommit till i och därför också är ett uttryk för. Vi önskar att läsaren ska få kännedom om dominerande former och tendenser, samtidigt som vi betonar att varje enskild dikt förtjänar sin egen behandling för att komma till sin rätt. Vi vill förmedla kunskap men vi vill också förmedla öppenhet och lyhördhet för de nyanser i det poetiska uttrycket som aldrig kan passa in i en lyrikdefinition.

      Denna bok är både en presentation av lyriken och en kritik av ett universellt lyrikbegrepp. Vi är mer intresserade av att få fram spännvidden i den lyriska traditionen  -  lyrikens liv – än av att ge en entydig definition av lyriken. Boken är naturligtvis präglad av författarnas egna intressen och preferenser, men vi har bemödat oss om att ge smakbitar av lyrikens mångfald.

      I likhet med de flesta andra framställningar använder vi orden ”lyrik”, ”dikt” och ”poesi”. Orden har förstås nyansskillnader, vilket kommer att visas av sammanhangen de står i. Det bör inte förvirra mer än när man på ett skeppsvarv använder ord som båt, fartyg och skepp för samma skuta. Ordet lyrik knyts gärna till det grekiska lyra och därmed till den musikaliska sidan av dikten; dikt förs tillbaka till tyskans dicht, tät, eller till latinets dictare, diktera; poesi till grekiska poiein, göra, tillverka. Men allt eftersom orden har vandrat har dessa grundbetydelser blivit vaga. Etymologin hjälper oss därför i mindre grad att bestämma vad lyrik egentligen är, än att visa att lyrik, poesi, dikt är ett mångfacetterat fält.

     Boken har tre huvudavdelingar. Första delen, som omfattar kapitlen 1-3, diskuterar olika svar på frågan om vad lyrik är och presenterar lyrikanalysens grundläggande begrepp. Andra delen, kapitlen 4-5, går igenom olika läsarstrategier och sätt att se på lyrikläsning. Tredje delen, kapitlen 6-10,  presenterar centrala lyriska former och undergenrer. Här tar vi också upp frågan om diktens förhållande till den litterära institutionen, till genrer, prosa och olika medier.

     De två huvudförfattarna har samarbetat tätt om innehåll, helhet och uppbyggnad, men har huvudansvaret för olika delar. Christian Refsum för kapitlen 1, 2, 4, 8, 9 och 10; Christian Janss för kapitlen 3, 5, 6 och 7.

     Den svenska bearbetningen har gjorts av Arne Melberg i samråd med översättaren och med de norska författarna. Bearbetningen har inneburit att ett trettiotal norska exempel ersatts av svenska och att kommentartexten till dessa exempel nyskrivits. I brist på svenska översättningar har ett spanskt exempel (Góngora) ersatts av ett engelskt (Donne) och ett grekiskt (Archilokos) av ett latinskt (Catullus). Andra nyskrivningar och justeringar har motiverats av att de norska diktöversättningarna ersatts av svenska. I kapitel 9, ”Sångbar lyrik”, har dessutom infogats ett nyskrivet avsnitt om Bellman och Lenngren.